Ett loft.

Ett loft för kärlek. Eller tankar om kärlek. Kärlek är underbart. Ibland. Ibland inte. Att lämna kan bli för jobbigt. Då kan man förlora det man tror sig ha. Eller kanske hoppas att man har. Önskan. Gå miste om känslan är rädslan. Pirr i magen. Fri. Fast bara för ett litet tag. Stanna tiden, tack! Musik och skratt. Mörker och lugn. Olyckligt bra. Vem som helst är den lyckliga - för natten. Viktigast är kärlek. Eller närhet. Antagligen ytlig längtan. Loftet för fastader samman. Olika möts och blir lika. Tror man. Aldrig närmare än för en kväll. Välklingande ord. Meningslösa? På loftet syns alla. Göm alla känslor. Farligt!

Det bor en kackerlacka i vårat handfat. (Handfatet fungerar inte). Om man blåser på den får den panik och vill springa iväg. Men ha! Pilutta den att den kan springa bäst den vill utan at komma en endaste fjuttig stans! Skratta och blåsa lite till. Rätt åt dig äckelsak! Keep running!

Ehh..ja, precis! Tyvärr spolade jag ner den i toan. Men annars är det bra.

Limegreen Noteworthy Book 12 mars 2008

Shit!

Det här var länge sen. Kanske mer exakt typ nästan ett år sen - snart! Svårt är känslan. Situation obekväm. Det här kanske inte är vad jag borde i alla fall. Kanske gjorde jag rätt trots allt, som slutade skriva. Det finns en känsla av tomhet i att inte skriva. Alla små slarvstilta notiser runt omkring mig som inte länge finns. Jag förvånas inte längre av fyndet av utrivna kolligeblocksanteckningar, bortglömda och oväsentliga. Jag slutatde skriva då..

Än så länge lever jag på den där resan som var. Den där underbara Resan.  Med tiden önskar jag kunna dela med mig av den.

Yes mai?