Det kliar, det kliar på ryggen. Det kliar på benet också. Nej det kliar på hela kroppen. Stannar till, tänker efter. Öppnar ögonen. Det är ju mörkt - vad gör jag vaken? För visst sov jag aldrig? Knappen, lampknappen. Hittar den inte, skiter i den. Vad är det som surrar? Datorn. Stängde jag aldrig av den? Bländad. Låter sakta ögonen vänja sig vid det skrapa ljuset. Klockan, den ständiga ovännen. Att den aldrig kan vara på min sida slutar aldrig förvåna mig. Jag och klockan, som två motståndarlag - båda vägrar ge sig. Lika dåliga förlorare båda två.

En kraftig inandning. Tystanad. Och sedan det väntade koldioxidutsläppet. Mummel. Vänder mig om och finner dig i den djupa sömn jag också önskat jag kunde befinna mig i. Tillsammans med dig. Nu kvittar det. Vaken eller i nattligt omedvetande. Spelar ingen roll. Ensam är alltid ensam. Alltid! Om jag väcker dig, somnar vi om tillsammans då? Vad finns det annars för mening i att sova? Kan tröttheten vara en?

Säkert är i alla fall att vi vaknar samtidigt. Det lär den kära klockan med all säkerhet se till. Jag delar helst kudden med dig. Kuddens storlek och utseende säger ju allt - den är är utformad för två. Vi är två.

Linn, Emelie, Emma och nu om jag har en tvillingsyster också... Jag hittar knappt i min egen hemkommun (pinsamt jag vet) och kan heller inte påstå att jag är direkt välkänd i mina trakter heller. Sedan jag börjat jobba i en VIbutik i grannkommunen har man möts av alla de konstigaste kommentarerna. Heter du så? Är du syster med? Och idag, har du en tvillningsyter? Nej. Aha, nej för jag tänkte bara att tjejen jag nyss mötte utanför var riktigt lik dig.. Och för ett tag sen kom rektorn i skolan bredvid in och frågade om jag hade gått i G-laget. Hallå! Jag är inte ens lik min egna syster! Kan jag få vara mig själv. Sluta känna igen mig. Jag bor inte här. Har aldrig gjort - kommer nog aldrig göra. Jag uppehåller mig inte här. Jag jag hittar verkligen inte här. Har precis lärt min numret på bussen hemåt. Jag jobbar bara här!

Igår blev en bra dag trots allt.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag väntade aldrig på något gott. Men det kändes alldeles för länge. Du gör mig glad!

Joshua

06.25

Ikväll blir det definitivt snöpromenad! Jag var först ute. Mina spår kommer att följas hela dagen. Så länge dom inte snöar igen vill säga.. Kär i dig!

Klockan är 05.42 och snön är allt för påtaglig för att orka bry sig om att hämta tidningen. Filmjölkens baksida fick istället upplysa min morgontrött hjärna. Jag som senast igår satt på en kall bänk i mörkret och tänkte på att mina skor kanske var lite ljusa för årstiden. Nu syntes min tidigare vita skor gråa i den nyfallna snön. Jag var först ute. Plöjde vägen åt grannarna. Kunde ännu med en viss kisande ansträgning urskilja brevbärarens cykelhjulsspår i allt det vita. Väl på bussen fryser jag mer än jag gjorde ögonblicket tidigare. Måste vara något med den äkta kylan. Den kan kanske värma..

En helt vanlig kvällspromenad med Hugo... Mörkt ute och tur att vi båda bär reflex. Inte sant?Rutinerade fotgängare må jag själv säga.

Två snubbar med en kopplad hund. 

- Men se, här kommer en tjej du kan knulla med.

Jag tänker. Min hund är ingen tjej.

20 meter senare. En gubbe med lös hund.

- Det är ingen fara, han är snäll och gör ingenting. Han vill bara hälsa.

Jag rasar. Hur f*n vet du hur min hund är då?! Känner du honom lika bra. Nej! Håll din hund på avstånd! Min hund som aldrig gör ifrån sig ett ljud gjorde som jag. Morrade och gick vidare.

Mötte vår bådas kära Joshua vid ankaret.

1 fil

1 frysta hallon och blåbär

10 kiwi

Vit choklad

Kokos

Att sova över är speciellt. En speciell känsla innan man förhoppningsvis somnar. Vi fick sova bredvid varandra i hans säng. Vi sov båda gott. Och vaknade en på golvet och en vid hans fötter. Men att sova över är mysigt. Somnade om och sov till elva. Kan vi inte få frukost på sängen. Jag fick det. Men den lilla svarta håriga fick nöja sig med en skål på köksgolvet.

Promenad igen - nu skulle vi hem otra vez.

Promenad (eller rättare sagt spurt) till bussen.

Banken. Grönlunds. Åter igen en bensträckare från centrum och vårat hus. Ikväll är jag på topp på träningen. Passa på tjejer! 

Igår var det lördag. Igår var det ledigt - ledigt från jobbet. Vaknar halv sju och kan inte somna om. Okej, hur går det ihop? Tröttaste hittills, men sover ändå inte. Jag är inte förvånad. Kvart över tio är klockan då skor och sockor, jacka, halsduk och vantar är pådragna för att skydda mig från den oönskade kylan. Familjegymnastik med syster Linn.  Sedan träning med mina superbruuds. Fick som väntat några hjälpande händer. Väl hemma igen efter ca tre och en halv timme i hallen däckar man med kärleken bredvid sig i en obäddad säng. Middag och sedan panikrusch till bussen. Hem till Joshua och ladda för party. Vi är som vanligt sist. Alltid sist. Fattar inte varför?! Alla skulle ses hemma hos Johanna klockan åtta för att sedan sitta i hennes vardagsrum och överraska henne när hon kom hem med ännu ett par vänner. Vi kom kvart i nio - men vi hann. Fast man får väl erkänna att det var på håret. Jättekul hörrrni. Johanna, jag kommer sakna dig trots allt. Och Stickan du behöver inte låsa in mig på toaletten och låta mig kriga mig ut därifrån för att få mig att vilja träffa dig innan jag åker om en månad. Jag lovar vi kommer ses. Jag kommer äta middag med dig och dina päron. AlkoholistFia! Snöpromenad hem i kylan och sedan sovasovasova, typ. Det var en bra lördag. Jag tycker nog om lördagar.

Imorgon såg till en början ut att bli en tung dag. Till en början - ja. Nu drar jag med mig pojkvännen, syster o Joacim till träningen. Woohoo vad kul det kommer bli. Tur att ni inte vet om att det är dansträning. Vissa saker borde man hålla för sig själv ibland.

Utan mina småtjejer skulle jag vara olycklig. NI ÄR BÄST!

Skynda dig! Kom hem fort! Jag vill hinna se dig. Krama dig. Lukta på dig. Skratta med dig.

Springer från bussen. Duggregn. Mörkt. Kallt. Och ensamt. Men snart hemma. Snart hos dig. Du är kärlek. Och glädje. Och lycka. Och nu också mitt liv. Äntligen framme vid brevlådan. En snabb blick upp mot fönstret. En lampa släcks, det blir mörkt. Jag kom för sent. Du sover redan när jag vrider om nyckeln i dörren. Jag fick i alla fall höra din röst i telefonen. När du sover sitter jag bredvid och lyssnar på dina andetag. Då överlever jag morgondagen - ännu en dag utan dig hos mig.