Kollade brevlådan och fann en lönespecifikation. Hela 36 spänn i timmen tjänar man som huvudledare i gymnastikbranchen. VÅGEN!

Tömde spargrisen på presentkort och stålar (och den feta tränarlönen). Mamma och pappa verkar tycka att resa är bra. (Eller så gillar som att slippa mig - vilket jag i och för sig inte tror.) Fram med kalkylatorn. Plus Plus är lika med. Smile! Har bestämt mig för en BLÅ! Fjällräven - Kajka - 55 W. Den är bra. Pappa och jag drar till Naturkompaniet på fredag. YEES!

Nu är det jobbetdags. Ska traska snart. Men vill inte. Trots det, finns ju måste. Jag måste. Jobba! Hugo väntar hemma. Han suktas. Free day imorn. Längtar. Nån som vill åka tåget till staden och prominixa med mig och Hugo på onsdagen?

Vi har kontakter som har kontakter i Ryssland. Blir det lättare att åka Tåget då?

Hugo är här!

För några kvällar sedan såg jag på en film tillsammans med Joshua. Filmen hette Transibirian och handlade om ett par som åkte Transibiriska järnvägen från Bejing till Moskva. Under tiden de färdas händer en del skumma grejer. Hur som helst. Filmen var långt ifrån bra. Jag ville se den i hopp om eventuellt lite landskapsbilder. Nej. Istället var det en såndär ni vet mådåligtinutifilm. Så igår kväll hade vi en låång fram och tillbaka väga fördelar mot nackdelar diskussion. Kanske inte järnvägen i alla fall. Fast jo kanske visst. Vi är lite kluvna. Hur gör vi?

Jordens hårdträning och jag överlevde. Härligt värre.

Rivstart i Svartbäcksskolans gymnasikhall ikväll. Jag och gymnasterna voltade för fulla muggar. Och sprang och hoppade och skrattade. Annica var också med såklart (teamet). Ja o efter all massa jobbig rörelse skulle vi styrketräna. Stackars mig att tjejerna var ojämt antal och var in need av en inhoppare. Visst sa jag och tänkte inte mer på det. Jag är för gammal flåsade man fyra stationer senare. Får skylla mig själv var svaret - det var ju jag som gjort programmet. Droppen var när Emma 8 år står i brygga bredvid mig med axlarna tätt intill väggen och sneglar på mig från uppochner. "Therese, jag kan få axlarna ända in...kolla!" Det är i och för sig bra att röra lite på den gamla ringrostiga. Som sagt, härligt värre. Mindre daili (härligt) imorgon dock. Middag, ja tack! PLUS att vi promenerade till dit! Till dit! Hör!

 南昌市

Nanchang är huvudstad i provinsen Jiangxi, i östra Kina.

Jag ska dit. Tillsammans med en underbar pojkvän. Min mamma var där. Tillsammans med Thomas. Linn föddes där. Nu är hon här.

Hallå där!

Ett nytt pass kostar 400 kr och tar ungefär 5 dagar att fixa. Alla papper fylls i hos polisen och så tar man fotot där också. Kanske vore bra om man gick och fixade ett nytt. Snart ska ju några visum ansökas och det gamla passet räcker inte...